Christina Gustavson: Sluta spela squash med vården!
Övergå till schack istället.
I sanningens namn skall sägas att det finns god vård, men tyvärr inte överallt. Ur patientens synvinkel är det viktigt att kunna lita på att vård och hjälp finns när och om man behöver den.
Klara besked
Personalen å andra sidan behöver få klara besked och riktlinjer om målsättningarna för vården. Det talas om att samspel mellan administration, politiker och profession måste förbättras, men tilläggas bör att balansen mellan dessa också måste ses över.
Patienten i fokus
Lojaliteten måste riktas mot patienten, patienten måste vara i fokus. Utan patienter har vården inget berättigande, jag menar att om det inte finns några sjuka människor, så behövs inga sjukhus för att vårda dem.
Inte bara så, det är också viktigt att se människan i vården, inte bara som patienter, som diagnoser och statistik, utan som människor och individer.
Även personalen måste börja uppfattas som människor och individer, inte bara som grupper eller yrkeskategorier, och detta på ett sådant sätt att sjukvården åter blir en attraktiv arbetsplats för den unga generationen.
Något är fel
Om förtroendet för vården finns på ett sådant sätt att man kan tänka sig söka hjälp inom den allmänna vården, så kan man kanske också tänka sig att arbeta där. Så länge den unga generationen som nu påbörjar sin utbildning inte kan tänka sig att arbeta inom vården, är detta ett incitament på att något är allvarligt fel. Det finns ingen tvekan om att de flesta inom vården med lojalitet och stor uppoffring gör sitt allra yttersta för att ge en god vård och arbeta i enlighet med de riktlinjer som finns.
Snedvriden debatt
Debatten blir snedvriden om man talar om en dålig vård, eftersom det då låter som om de människor som arbetar i vården inte gör ett fullgott arbete. Detta är ett kardinalfel i debatten. När det gäller svensk sjukvårdsproblematik rör det sig snarare om systemfel, organisatoriska fel, strukturella fel samt täta omorganisationer, som gör att en ny förändring inte hunnit sätta sig och bli inarbetad i organisationen innan nästa förändring kommer till stånd. Det är alldeles för snabba växlingar.
Tid att hämta kraft
Sjukvårdsapparaten behöver få ro att läka, få tid på sig och få en egen rehabiliteringstid för att återhämta kraft, styrka och ny energi. Ha inte så bråttom med nästa förändring och nästa omorganisation utan ta ett steg tillbaka titta på vården igen ur ett lite längre perspektiv, till exempel ur ett helikopterperspektiv och se hur det ser ut. Jag tror nog att många beslutsfattare anser att det är just det de gör, men kanske inte tillräckligt. Om man hittar en orsak till att något inte fungerar behöver man kanske fråga sig varför och fråga detta i flera steg bakåt till dess att man hittar roten till det onda och sedan sätta in åtgärderna just där.
Analysera
Använd de tankegångar som den evidensbaserade medicinen, EBM, ger för att analysera vad som hände. Vad blev bra och vad gick fel när man gjorde si eller så och hur kan man göra det bättre?
Ta ett steg tillbaka
Ibland verkar det som om man glömt att man kan ta ett steg tillbaka för att se hur det ser ut på litet avstånd och sedan gå tillbaka och rätta till de allvarligaste felen, slipa litet på de vassaste hörnen och se hur det blir då. Istället gör man en total omorganisation, slänger tillbaka hela kakan i degbunden, vispar om ordentligt och ser så småningom om den nya kakan blev bättre. Det innebär att man river upp även det som fungerat väl för ett vågspel där man inte vet i förväg om resultatet blir bra eller dåligt. Vilket enormt slöseri med både tid (patienternas tid!) och pengar (skattebetalarnas pengar).
Mitt råd
Mitt råd till beslutsfattare på olika, men speciellt de högsta nivåerna är att sluta spela squash med vården! Övergå till schack istället!!
Christina Gustavson