Rävspel i maktens korridorer
Ett undantag
Att engagera sig i politiska frågor synes mig vara ett bra sätt att skaffa sig ett för högt blodtryck, något jag gärna aktar mig för. Måtte jag aldrig mer få lust att utmana ödet i det avseendet!
Inte särskilt märkvärdigt
När jag hörde att ett önskmål uttryckts från amerikanskt håll om att få genomföra säkerhetskontroller på Arlanda trodde jag knappt mina öron. Inte för att det var särskilt märkvärdigt med ett sådant förslag, utan för att det över huvud taget kom upp på agendan som en möjlighet i Sverige.
Klingar ihåligt
Den orsak som angavs klingar ihålig i mina öron, dvs att det skulle underlätta för resenärerna. Jag förutsätter att en säkerhetskontroll som utförs enligt samma regler och för samma stat tar precis lika lång tid per individ oavsett i vilket land den genomförs.
Vem ska stå för notan?
Den enda skillnad jag kan se är att om kontrollen skall genomföras på Arlanda måste man bygga om för enorma summor svenska skattemedel. Det drabbar alla, även dem som varken flyger till USA eller någon annanstans.
Om kontrollen utförs i USA, så får de själva stå för fiolerna, vilket i mitt tycke är en för Sverige elegantare lösning. Och billigare!
Obehaglig tanke
Tanken på att ha beväpnad amerikansk polis på svensk mark, med rätt att hantera dessa vapen, är därtill obehaglig. I synnerhet om jag som skattebetalare skall betala för det.
Rävspel i maktens korridorer
Kan Sverige betala ett hutlöst belopp för något utan att få något i gengäld? Hur går det ihop?
Dold agenda?
Det förbryllar mig att svenska politiker ens överväger att diskutera förslaget och jag börjar undra om det inte finns en dold agenda. Ett för mig osynligt rävspel i maktens korridorer.
Christina Gustavson