Orealistisk deckare?
Eller kanske hellre en realistisk?
Min första vuxna bok
Maria Langs #Kung Liljekonvalje av Dungen var den första vuxna bok jag fick i övergången från #Fem-böckerna, #hästböcker och #Fantomen. Jodå, visst hade jag tidigt smygläst Vit orkidé för Mary och Solen är mitt öde – men det var mammas böcker, inte mina. Kung Liljekonvalje var min och jag läste den med ett yrvaket intresse.
Skrämmande att människor kan döda
Att människor kunde döda visste jag från böcker som #Hjortfot, men att det kunde ske i #Sverige bland ”vanliga” människor var något nytt och skrämmande. Jag flydde tillbaka till hästböckerna, men läste om Maria Langs bok några år senare.
Min minnesbild skiljer sig!
Det märkliga är att min minnesbild är en helt annan när det gäller liljekonvaljernas roll i mordgåtan – och nu är jag nyfiken! Minns jag rätt eller gjorde jag en egen version i mina tankar? Det var i vilket fall som helst inte den filmatiserade version jag såg igår, den 28 mars 2016, som stannat kvar i mitt minne.
Allt viktigt sker i Västergötland!
Som västgöte var jag som ung övertygad om att allt viktigt i Sverige skedde i #Västergötland och att det #Skoga som nämns i Maria Langs böcker egentligen var en anrik stad i Västergötland. Jag var övertygad om att hon inte bara var disputerad litteraturvetare och medlem av Svenska deckarakademin utan även rektor i #Skara. Nu vet jag bättre, fast det var nästan roligare innan jag upptäckte hur det låg till.
Fascineras av det psykologiska spelet
Jag kan med säkerhet säga att jag inte påverkats av Maria Lang i mitt skrivande – jag tycker inte om att läsa #pusseldeckare, utan fascineras mer av det #psykologiska spelet människor emellan. Det faller sig dessutom naturligt att skriva om det jag har en ingående kännedom om och har arbetat med i snart sagt hela mitt vuxna liv.
Måste en äkta #deckare vara orealistisk?
Maria Lang skrev vid ett tillfälle: ”Jag tror överhuvudtaget inte på ett sådant begrepp som en ’realistisk #detektivroman’. För mig ter det sig tvärtom alldeles självklart att den äkta deckaren måste vara orealistisk.”
Jag håller inte med!
Jag håller inte alls med, men har funderat en del över varför. Om en deckare dryper av #blod i en bestialisk skildring som ligger långt bort från läsarens vardag är det kanske lättare att skjuta undan den efteråt och omedvetet tänka att det där var bara en bok, det var inte ”på riktigt.”
Närheten blir en ”rysare”
Långt skrämmande tycker jag det är med mord och brott som försiggår i vår omedelbara #närhet utan att vi anar något. Ondskan som ligger alldeles nära oss men som vi ändå inte ser och inte är medvetna om, blir för mig en riktig rysare, lika krypande obehaglig som om jag ser #fotspår på golvet i vardagsrummet och upptäcker att jag glömt låsa #altandörren under natten.
En #fingervisning om mord kommer som ljudbok i april. Den finns nu som pocket och e-bok, kan beställas via internet, köpas i bokhandeln eller lånas på bibliotek.
Kan den vi #älskar vara livsfarlig?
Kan någon vi känner och litar på, någon vi tycker om och umgås med eller rent av älskar, visar sig vara en #lömsk och #livsfarlig #brottsling? Det är frågeställningar jag inte kan skjuta ifrån mig i mitt skrivande.
Christina Gustavson