Christina Gustavson: Mångalen tupp
Uppskattar tystnaden
Att bo på landet kan ha många fördelar. Jag uppskattar tystnaden alldeles speciellt. Den ger mig ro att låta mina egna tankar snurra runt, att bearbeta olika händelser och komma på nya idéer.
En tupp
Men så skaffade en av de närmaste grannarna en tupp. Inget ont i det. Enligt grannen levde hönorna upp och verkade trivas med nykomlingen i gruppen. Det var bara det att tuppen inte kunde skilja på månsken, gatubelysning och gryningsljus. Bekanta föreslog att det kunde röra sig om samma fenomen som med ilskna tjädertuppar, dvs att den kunde vara skadad av miljögifter. Men den typen av teorier hjälpte inte stort.
Månskenssonat
När gryningen kom gol den plikttroget varje morgon som man tycker att en tupp ska göra. Men den gol också en riktig månskenssonat när månen stod högt och det var tillräckligt klart väder för att månskenet skulle lysa upp natten.
Serenad
Likadant när vägbelysningen tändes på mörka vinterkvällar, då gol tuppen utdraget och smäktande som om det gällde en serenad för den sköna. Eller de sköna i det här fallet, för han hade fem hönor att uppvakta. Inte ett litet artigt galande, utan långa, utdragna serier. Jag kunde föreställa mig hur tuppen stod i stram givakt och gol för allt vad den var värd.
Slå dövörat till
Jag kan inte förneka att jag ibland önskade att räven skulle ta tuppen eller att någon annan enkel lösning skulle infinna sig. Så skedde inte. Tuppen var livskraftig och uthållig, så jag fick lära mig slå dövörat till.
Låt inte förtretligheter ta över
Inte så dum taktik att ta till ibland och samtidigt en nyttig lärdom att inte låta små förtretligheter ta över och styra ens liv.
Christina Gustavson