Christina Gustavson:
Jag är värdelös
Att få ett svårt mindervärdeskomplex och uppleva sig själv som fullständigt värdelös i en meningslös tillvaro, är inte ovanligt under depressionen.
Särskilt barn
Särskilt barn och unga, men även vuxna, som är deprimerade kan uppleva sig vara skuld till precis alla problem som uppstår i familjen och utanför den, dvs i skolan, på arbetet eller var man tillbringar sin tid utanför hemmet.
Rena bagateller
Detta gäller även i frågor som kanske är rena bagateller och som omgivningen knappast ens lagt märke till.
Lägger all skuld på sig själv
Den deprimerade lägger all skuld och alla anklagelser på sig själv, både för problem som finns och sådana som är så små att dom nästan inte finns.
Har dåligt samvete
Den deprimerade känner sig värdelös och har dåligt samvete för att inte ha klarat av arbetet, för att inte ha orkat, för problem i familjen, för att inte hinna med vännerna som tidigare och sist men inte minst så förebrår man sig själv och anklagar sig för att man inte lyckas rycka upp sig.
En fälla
Självförtroendet är i botten, vilket lätt startar en ond cirkel, eftersom den deprimerade då inte heller vågar tro sig om att någonsin kunna ta sig upp ur depressionen igen. Det blir lätt en fälla som är svår att ta sig ur.
Känsla och inte förnuft
Förnuftiga resonemang med den deprimerade ändrar inte stort, eftersom det rör sig om känsla och inte förnuft. Det är ändå viktigt för den deprimerade, och då alldeles särskilt för barn och unga, att få höra av sina medmänniskor att de är helt utan skuld när det gäller de problem som kanske nämnts.
Christina Gustavson