Christina Gustavson:
Inget särskilt:
Intervju med en deprimerad förstaklassare.
Jag är sju år. Jag går i första klassen.
Jag har en fröken.
Inget särskilt
Är du ledsen? Sådär. Varför? Vet inte. Inget särskilt.
Går i skolan. Det måste man ju.
Jag är trött
Måste vara ute på rasterna. Och titta på när dom andra leker. Jag leker inte med dom andra. Jag vet inte varför. Det är inte roligt. Jag orkar inte. Jag är trött. Mamma hjälper mig med läxorna.
Jag somnar bara inte
Jag sover nästan aldrig på natten. Jag har inga mardrömmar, men jag somnar bara inte. Jag gör inget särskilt efter skolan. Om TV:n är på så sitter jag i soffan. Men jag tittar inte på TV:n. Jag vet inte varför. Jag orkar inte se programmen. Jag ser inte barnprogrammen heller. Jag bara ligger i soffan. Om mamma sitter där också så sover jag lite ibland.
Jag vet inte varför
Jag har en docka. Jag leker inte med den. Jag vet inte varför. Jag har en bok om en hundvalp. Den tycker jag om. Men jag läser den inte. Om inte mamma är hemma så sitter jag hos min storasyster.
Jag kunde inte prata heller
Då, förut, då fick jag gå till BUP. Det var när jag inte kunde prata heller. Jag fick medicin som mamma ger mig. Så nu kan jag sova bättre, men jag sover inte så mycket ändå.
Jag ville inte gå i affären
Jag fick en ny tröja. Nä, jag ville inte gå i affären. Mamma köpte den åt mig.
Christina Gustavson