Christina Gustavson: Markservice behövs!
Administration i all ära
Man menar ibland olika saker när man talar om ”administration”. Det finns naturligtvis en del administration, som sköts på ”golvnivå” av t.ex. läkarsekreterare.
Markservice viktig!
Denna markservice behövs, är viktig och bidrar till att arbetstid frigörs för t.ex. läkare och sjuksköterskor. Denna marknära och nödvändiga ”administration” innebär förhållandevis låga omkostnader och bör inte alls skäras ner utan snarare byggas ut.
Koloss
Å andra sidan finns det en administration över läkarnas huvuden. Den sväller till en koloss av oformliga proportioner, fortsätter öka och har med tiden blivit så kostsam att den hotar stjälpa hela vårdorganisationen över ända.
Jättetroll
I detta administrativa jättetroll ingår allt från landstingens och kommunernas egen sjukvårdsadministration till de enheter som skall arbeta för samverkan mellan dessa huvudmäns administrationer.
Skär HÄR!
Det är denna oformliga koloss som behöver bantas ner och det är här nedskärningarna rimligen borde äga rum – inte när det gäller varken vårdande yrkeskategorier eller de som sköter marktjänsten.
Nedskärningar på fel nivå
Tyvärr verkar det som om man inom många landsting och kommuner gör precis tvärt om – med förödande konsekvenser för sjukvårdens ekonomi både lokalt och i ett rikstäckande samhällsekonomiskt perspektiv.
Är det vettigt?
På ett mindre sjukhus räknade någon ut att det fanns mer än två administratörer per doktor. De beskrev att för ett antal år sedan så kunde en administratör klara att administrera ett 50-tal doktorer, men nu behövs det som sagt minst två administratörer per doktor. Är detta vettigt? Är det rimligt ur samhällsekonomisk synpunkt att låta administrativa uppgifter svälla så till den grad?
Mer pengar hjälper inte.
Det hjälper inte att ge nuvarande system mer pengar, eftersom pengarna troligtvis inte kommer till direkt användning i systemen sådana de nu ser ut.
Ett nytänkande och ett rejält sådant krävs som startplatta!
Spela schack istället för squash
Först när man sätter sig och spelar schack i lugn och ro, och eftertänksamt låter vårdens olika aktörer utgöra brickorna, istället för att spela squash, där allt och alla studsar runt i ett allt snabbare tempo, kan man börja klura ut vettiga användningar av de pengar, som tillförs vården, samt hur vården skulle kunna utvecklas och förbättras utan att kostnaderna skjuter i höjden.
Slutligen kan det kanske påpekas att squash är tredimensionellt, medan schack klarar sig med två aktörer.
Christina Gustavson