Om hur det kom sig att jag skrev en bok.
Hur jag skriver? Jag börjar ofta med ett spiralblock i A4-format och en blyertspenna. Blocket använder jag först som ett klotterplank och skriver snabbt ner det som dyker upp i mitt huvud. Jag låter blocket ligga framme, lätt synligt och lätt åtkomligt. Om jag sätter mig framför TV:n ligger det bredvid mig.
En dag får jag så lust att närma mig datorn. Då öppnar jag ett nytt dokument, funderar ut en arbetstitel och skriver den som rubrik och sparar. Sen suger jag på den i mina tankar som man suger på en karamell.
När jag bara klottrat ett tag har jag samtidigt tänkt igenom mitt material och börjar ana en struktur. Då gör jag en lista på huvudteman. Sedan på underrubriker som jag vill ha med. Detta utgör sedan ett skelett, som jag följer när jag lägger till text under alla rubrikerna. Ofta ändrar jag om, lägger till och tar bort under arbetets gång.
Någon gång ungefär halvvägs brukar jag bli trött på min egen text, börjar få väldigt lång ”ställtid” och får tvinga mig till att skriva. Sedan, när jag är nästan klar, blir det roligt igen och jag får energi nog att skriva färdigt.
Det riktigt svåra för mig är att hitta ett bra tema, som bär och ger mig energi under hela skrivprocessen. För mina manus kommer inte till med lätthet. De kräver en enorm kraftansträngning varje gång.
Jag får många idéer, går igenom den första fasen fram till dess 
att jag har en lista på huvudrubriker, men lägger det sedan i min ”skrivbordslåda” i datorn eftersom jag inte tyckte det blev bra nog för att driva mig vidare genom den mödosamma skrivprocessen.
Det här var min beträttelse om hur det kom sig att jag skrev en bok – och inte en utan flera efter hand.
Christina Gustavson