Är en strulpelle alltid en psykopat?
Strulpellar
Idag tänkte jag prata litet om strulpellarna. Och då menar jag de som råkar i knipa eller sårar andra utan att egentligen mena det. Är en strulåelle alltid en psykopat? Jag tänker på dem som försöker så gott de kan och gärna skulle vilja leva vanliga svenssonliv, men ändå klantar till det för sig själva och andra utan att egentligen vilja det.
Emil i Lönneberga
Jag tänker på figurer som till exempel en fiktiv person som Emil i Lönneberga, som jag tror de flesta läsare uppfattar som en godhjärtad och varm person, som förmår att älska andra människor – tänk bara på hur han månar om de fattiga och hur han älskar och beundrar Alfred. Han förmår också att väcka andras kärlek. Emil i boken om Emil i Lönneberga är älskad, annars hade boken inte varit så populär bland både barn och vuxna och många instämmer med lilla Ida när hon säger: ”men jag tycker om Emil,” trots alla hans hyss.
Andra krav
Men vad händer när en person som Emil växer upp? När man börjar ställa helt andra krav på honom. För resonemangets skull kan vi tänka oss en liten kille som växer upp och blir stor men inte utvecklar den förmåga som förväntas hos vuxna, utan fortsätter vara barnsligt impulsiv och tanklös. Det gäller egenskaper som att kunna ta ansvar, kunna följa lagar och regler eller att ta hänsyn till andra.
Ganska stor risk
Risken är ganska stor att han råkar i trassel på ett eller annat sätt. Det innebär inte säkert lagbrott eller brottsliga gärningar, inte våld eller övergrepp, men kanske ekonomiska och känslomässiga problem, som kan skada andra och göra lika ont i dem som kommer i kontakt med honom och troligen i honom själv också.
Christina Gustavson