Christina Gustavson:
Tragisk bakgrund
till kvinnomord i förklädnad
Svårt att avläsa
Det är mycket svårt att avläsa och förstå en annan människas kroppsspråk. Ännu svårare är det om människan ifråga kommer från ett annat land och en annan kultur. Ibland tänker jag att den svårigheten ökar med det geografiska avståndet.
Svårt även för rutinerad
Att tolka en motpart är svårt även för de mest rutinerade. Jag såg en gång hur Stina Lundberg Dabrowski skickligt intervjuade Muamar al-Ghadaffi. Intressant! Hon ställde för situationen så djärva och påträngande frågor att jag vid något tillfälle höll andan. Men åtminstone på ett ställe blev det ganska uppenbart att hon inte kunde tolka hans kroppsspråk och missade tillfället att få in ytterligare en replik.
Vi tolkar utifrån vår egen bakgrund
När vi ser brott begångna i ett annat land diskuterar och tolkar vi utifrån en svensk synvinkel och svensk förståelse. Man talar om bakomliggande orsaker, som kanske funnits med om gärningsmannen varit svensk, men som nu inte alls är aktuella.
Därigenom missar man de verkliga orsakerna, de psykiska processerna och de faktorer som kan ha bidragit till den tragiska utgången och paneldiskussionerna blir tämligen meningslösa.
Kvinnomord är tradition
Jag vill inte diskutera något specifikt fall, men historiskt sett finns det en uråldrig tradition i Indien att goda hustrur låter sig brännas på bål när maken avlidit. Det där ”låter sig” får man kanske ta med en nypa salt, eftersom det finns många berättelser om att det inte alltid varit så frivilligt.
Fenomenet lever kvar i andra former
Att bränna kvinnor är dock ett fenomen som lever kvar i Indien även i vår tid, men av andra orsaker och med andra tillvägagångssätt. För ett antal år sedan kunde det vara orsaker som att kvinnan var barnlös, inte medfört tillräckligt stor hemgift i boet eller kom i konflikt med sin svärmor (ja, jag tror verkligen att det oftare var svärmodern än maken). Och sist men inte minst av ren ekonomisk vinning.
Kvinnomord av ekonomiska skäl
En indisk brud för med sig en hemgift som skall vara så stor som möjligt. Men det finns flera exempel på att snikna män en kort tid efter bröllopet förgiftar sin hustru, ser till att hon brinner upp eller råkar ut för en olycka. Då kan han dels behålla hela hemgiften och dels skaffa en ny fru som också medför pengar till boet. Det finns män som ägnar sig åt denna typen av seriemord av ren snikenhet. Det kan dock vara svårt att få fram bevis så målen betecknas ofta som olycksfall i hushållet och läggs ner.
”Hushållsolyckor”
Dessa ”hushållsolyckor” uppkommer ofta genom just brand. Även de 
fattiga sätter en stolthet i att bära vackra kläder. Detta medför att de bland annat kemtvättar hemma. Vissa tyger tål inte vatten utan tvättas i bensin. Detta sker inte sällan i köket och med tanke på att maten oftast lagas på en koleld i en speciell lerställning i köket, är det lätt att förstå att olyckor lätt händer. Och det är inte så svårt för en man eller hans mor att hjälpa olyckan litet på traven när de så vill.
Kulturkrock
Nu när västerländska seder har gjort sitt intåg även i Indien kommer gamla traditioner i konflikt med nya tankegångar och detta leder ofta till kulturkrockar och konflikter som kan vara svåra för en västerlänning att förstå.
Föräldraauktoritet
Många unga har kärestor eller pojkvänner, vilket förr skulle varit otänkbart. Om en familj vill leva enligt gamla traditioner, så arrangeras bröllopen. Inte längre helt utan medgivande av de unga tu (även om det fortfarande händer), men det är alltför vanligt att de unga inte vågar säga emot. Föräldraauktoriteten är en helt annan där än här.
Flickor strängare hållna
Eftersom flickor ofta är strängare hållna än sina bröder har de inte har haft lika många möjligheter att träffa jämnåriga unga män, utan klarar kanske av giftermålskravet och bestämmer sig för att gå med på det, för att göra föräldrarna till viljes.
Familjen ensam utgör den sociala tryggheten
I ett land där det förutom den egna familjen inte finns någon annan social trygghet, ingenstans att få hjälp och ingenstans att ta vägen får familjens beslut en helt annan dignitet än vi kan föreställa oss här i Väst. Ofta lever den här formen av social struktur kvar i generationer även bland familjer som flyttat till USA och Europa.
Förljugenhet och bristande civilkurage
Men jag har träffat åtskilliga ynglingar (och hört talas om ännu fler) som har flickvänner och inte för sitt liv vågar tala om detta för sina föräldrar, när nu dessa tycker det är dags för sonen att gifta sig.
Skilsmässa helt otänkbart
Vissa klarar av att bryta med flickvännen för att göra som föräldrarna föreslår, vissa försöker balansera mellan två förhållanden, ett hemligt och ett officiellt – och vissa klarar inte av pressen. Och om det sker måste bruden försvinna. Skilsmässa är något helt otänkbart i dessa traditionsbundna familjer.
Bruden begick ”självmord”
I enstaka fall begår mannen självmord, men det är vanligare att han ser till att det åtminstone utåt ser ut som om bruden gjort det. Eller försöker hitta andra utvägar.
Ett problem som måste lösas
Den nya hustrun har alltså, utan egen förskyllan, blivit ett problem. Ett problem som måste lösas – till varje pris! Här i väst är det inte lika enkelt. Ingen jag känner till kemtvättar hemma i bensin. I alla fall inte nära en brinnande eld. Myndigheterna här är mer misstänksamma vid olika typer av ”olyckor”.
Rötter i obegriplig tradition
Detta kanske tvingar fram andra och mer spektakulära lösningar, uttänkta av en desperat, egotrippad man med rymligt samvete och en för oss obegriplig tradition att luta sig mot och ursäkta sig med.
Christina Gustavson